Är det inte så det brukar sägas?
Och har man inte så stora krav här i livet så är detta heller inte så svårt att uppfylla ;)
Sagt och gjort, en liten roadtrip blev det i helgen.
Kvart över fyra på fredag em plockade jag upp min vän Lisbet och rattade norrut med bilen proppfull av garn.
Ett par timmar senare ringde mat- och sovklockan och det var dags för middag.
En Cheesemeny på Frasses i Pajala...det är vad jag kallar fredagsmiddag det!
Jag sa ju det, man får inte ha så stora krav ;)
Mätta och belåtna fortsatte vi vår färd norrut.
Nästa stopp/avstickare blev Sattajärvi och Keros skinn.
Vi hade en liiiten förhoppning om att butiken/fabriksförsäljningen skulle vara öppen...men tyvärr...
Nå, nu vet vi i alla fall exakt var det ligger inför kommande utflykter.
GPS:en hade vi i det här läget inställt på världsmetropolen Sahavaara.
Man vet att det inte är så tätt mellan orterna när det åt ena hållet visar en skylt med "Kaunisvaara" och åt andra hållet en med "FINLAND".
Vad vi skulle till Sahavaara och göra?
Ja, för de som inte har full koll på geografin kan jag meddela att där finns tyghimlen, för där bor Seija som driver företaget "Siskoretro".
Hon syr helt fantastiska klänningar, kjolar, väskor mm.mm.
Enklast hittar ni henne på Instagram som @siskoretro.
Vi hade alltså helt fräckt frågat Seija om vi kunde komma och hälsa på henne och spana in lite tyger och modeller.
Jag menar, vad är väl en avstickare på 7 mil när man lika är i farten...
Seija var inte omöjlig och trots att det var fredag kväll kände vi oss varmt välkomna till henne och hennes lilla atelje.
Och gissa om där fanns tyger att frossa i!
Vi hade nog kunnat stanna där både två och tre timmar och bara känna och klämma och dregla lite.
Lisbet lämnade mått och beställde både en kjol och en klänning i olika färggranna tyger.
Nöjda och belåtna fortsatte vi mot målet, Junosuando.
Eller rättare sagt fortsatte vi förbi Junosuando i ca en mil. Till Kangosfors och Värdshuset där. Där hade vi bokat övernattning och frukost.
Och vilket ställe! Kan verkligen rekommendera ett besök med övernattning på Värdshuset i Kangos.
Ett helt unikt ställe på stranden av Lainioälven.
Timringar i olika storlekar med smakfullt inredda rum, helt olika varandra.
Allt ifrån rum med vildmarksatmosfär, retrostil till toppmoderna rum med alla bekvämligheter.
En helt fantastisk bastu med tillhörande badtunnor fanns också att tillgå. Tyvärr hann vi inte testa den anläggningen.
Här några bilder från vårt fina rum, "Aurora".
Frukost- och receptionsrummet och matsalen gick inte heller av för hackor.
Hade inte alls haft något emot att stanna en natt till...
Efter en god frukost på lördag morgon styrde vi de nio, tio km tillbaka till Junosuando och den stundande Vantfestivalen.
Mer om festivalen kan ni läsa ex.vis här.
På festivalen kunde man handla hantverk, delta i någon liten workshop, äta och fika gott, rösta i årets vanttävling mm mm.
Själv deltog jag med mina handfärgade garner. Alltid lika roligt att vara ute med garnerna. Så kul att träffa och surra med alla entusiastiska garnklappare och köpare.
Största behållningen är oftast alla kontakter som knyts och all inspiration som delas.
Extra roligt att vara i farten när man har finfint sällskap med sig.
Tack Lisbet för sällskapet och all din hjälp :)
Klockan tre började det kännas i både knopp och kropp att det var dags att packa ihop och avrunda festivalen.
Efter lite fix och trix kunde vi precis få igen bakluckan och färden hemåt påbörjas.
Hemvägen tog vi över Tärendö och enda stoppet blev en paus i Överkalix för intag av middag, Thaimat. Mums!
Prick klockan sju lämnade jag av min trogna följeslagare och rattade hemåt.
Knappt en halvtimme senare landade jag hemma i Töre.
Lördagskvällen gick inte i många knop kan jag säga.
Nöjd och belåten tillbringade jag större delen av kvällen i soffan.
Söndag däremot...
...dags att återställa garnerna till butiken.
Inte så lite jobb kan jag säga!
Men nu finns de på plats :)
Ett långt inlägg och till er som läst ända hit vill jag bara önska en fin tillvaro tills vi ses igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar